1602-1674 Philippe de Champaigne Locations His artistic style was varied: far from being limited to the realism traditionally associated with Flemish painters, it developed from late Mannerism to the powerful lyricism of the Baroque. It was influenced as much by Rubens as by Vouet, culminating in an aesthetic vision of the world and of humanity that was based on an analytic view of appearances and on psychological truth. He was perhaps the greatest portrait painter of 17th-century France. At the same time he was one of the principal instigators of the Classical tendency and a founder-member of the Acadmie Royale de Peinture et de Sculpture. His growing commitment to the Jansenist religious movement (see JANSENISM) and the severe plainness of the works that it inspired has led to his being sometimes considered to typify Jansenist thinking, with its iconoclastic impulse, in spite of the opposing evidence of his other paintings. He should be seen as an example of the successful integration of foreign elements into French culture and as the representative of the most intellectual current of French painting.  Related Paintings of Philippe de Champaigne :. | Saint Bernard Philippe de Champaigne Saint Etienne du Mont | Portrait of a Man _5 | Ex Voro | Ex Voto de | Portrait de Monseigneur Pierre de Bertier |
Related Artists:
Julius L.Stewart
American Painter, 1855-1919 American artist, was born in Philadelphia. His father, William Hood Stewart, was a distinguished collector of the fine arts, an early patron of Fortuny and the Barbizon artists, and lived in Paris during the latter part of his life. The son was a pupil of JL Gerome, at the Ecole des Beaux Arts, and of Raymondo de Madrazo. Among his principal paintings are The Hunt Ball, Essex Club, Newark, New Jersey.
Picknell, William Lamb
American, 1853-1897 was a United States painter of landscapes, coastal views, and figure genres, known for his rapid painting style. He was born in Hinesburg, Vermont and died in Marblehead,
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .